Start / Produkter / Vattenrening / Renvattenguide
Utskriftsvänlig versionSidkartaGå till ninolab.dk
 
 

Renvattenguide

En översikt av orenheter i vatten och reningstekniker för att producera renvatten till laboratorier.

 

Orenheter i dricksvatten

Det finns mer orenheter i dricksvatten än man kanske kan tro. Dessutom varierar orenheterna med årstiderna och andra faktorer. Vatten har en unik förmåga att lösa upp nästan vilka kemiska ämnen som helst och är också viktigt för många olika livsformer. För att kunna använda vatten i laboratoriebruk måste man vara säker på att orenheterna har en låg och jämn nivå som inte kan påverka laboratorieresultaten på något sätt. Man säkerställer detta genom att använda sig av vattenrening på olika sätt inom laboratorierna.

Partiklar

Partiklar i vatten kan exempelvis bestå av sand, sten, bitar från rörsystem, växtdelar och kolloider (organiska eller oorganiska). Lösta partiklar i vattnet kan blockera olika filter och omvända osmosmembran samt påverka ventiler och mätutrustning i systemet.

Joner/Oorganiska ämnen

Oorganiska ämnen och joner är den vanligast föroreningen i dricksvattnet. de betsår av exempelvis kalcium och magnesiumsalter, koldioxid, natriumsalter, silikater, järn, klorider, aluminium, fosfater och nitrater. Många andra typer av joner kan finnas i dricksvatten. Även i låga nivåer kan de påverka organiska och biokemiska reaktioner genom att agera som katalysatorer.

Organiska ämnen

Organiska föroreningar i vatten är ofta av biologiskt ursprung. Nedbrytningsprodukter från växter ger biprodukter som tanniner, ligniner samt humus- och fulvosyror. Olika inustriföroreningar från pappersbruk, jordbruk och avfallshantering kan också hamna i vattnet. Organiska föreningar kan även bildas i renvattensystemen om de inte sköts och designas på rätt sätt. Föroreningarna kan påverka analystekniker och cellodlingar.

Mikroorganismer

Den vanligaste mikroorganismen i vatten är bakterier. Bakterienivån hålls ofta nere i dricksvatten genom klorering, men när koret tas bort av renvattenutrustningen så kan bakterierna växa till igen. Renvatten bör därför inte förvaras i olika kontainrar efter upptappning utan behandlas som en färskvara. 

Bakterier kan ge upphov till problem vid laborativa experiment både direkt och indirekt genom biprodukter från dem som t.ex. pyrogener, nukleaser och alkaliska fosfater.

Lösta gaser

Dricksvattnet har direkt kontakt med luften och är i konstant jämvikt med lösta gaser som nitrogener, syre och koldioxid. I renvatten kan koldioxid förändras till en svag kolsyra. Denna kan försvaga kapaciteten på en installerad jonbytare. Både syre och nitrogener kan bilda små luftbubblor i vattnet och påverka olika analyser som t.ex. partikelmätare och spektrofotometrar. Syre kan också påverka vissa biokemiska reaktioner. Om renvatten förvaras i öppna behållare kommer det omedelbart att reagera med luften och återställa sin jämvikt. Renvatten bör därför inte förvaras en längre tid utan behandlas som en färskvara.

 

Mätning av orenheter i dricksvatten

Det finns flera metoder att mäta vilka orenheter som finns i dricksvattnet. Det är ofta viktigt, och ibland väldigt viktigt, att utröna mängden av dem för att kunna designa rätt renvattenanläggning för den analys man vill utföra.

Partiklar

För att mäta partiklar i dricksvatten används något som kallas Fouling Index (FI). Genom att låta vattnet passera ett speciellt filter under en viss tid kan man få ett mått på partikelhalten i dricksvattnet. Man kan även göra en turbiditetstest, men det är inte lika tillförlitligt.

Joner/Oorganiska ämnen

Oorganiska ämnen eller joner mäts och bestäms med en jonkromatograf, ICP-masspektrometri eller andra spektrometriska metoder. Man kan även mäta den totala jonbelastningen i vattnet med en konduktivitetsmätare.

Organiska ämnen

Organiska ämnen kan bestämmas med exempelvis kromatografi eller så kan man göra en total analys av ämnena genom en så kallas TOC-test (Total Organic Compounds).

Mikroorganismer

Antalet totala viabla mikroorganismer mäts genom odling på olik amedier i en inkubator under en viss tidsrymd. 

TDS

Total Dissolves Solids (TDS) är resterna (i ppm) som blir efter att man låtit vattnet avdunsta och resterna har upphettats till 180°C. Eftersom oorganiska salter är den största delen av TDS används värdet som en indikering på den totala nivån oorganiska ämnen. 

Till varje enskild vattenrenare finns ofta en förklaring vilken mängd belastningar av olika föroreningar i matarvattnet den klarar. Uppfylls inte kraven så blir driftskostnaden och saneringsfrekvensen ofta hög. Därför är det väsentligt att kontrollera att kraven uppfylls innan installation och igångkörning. Här kan våra servicetekniker vara behjälpliga. De har tillgång till olika former av mätapparater för att kunna utföra sådana tester.

 

 
 
 

Ninolab - av Soliditet diplomerat Trippel-A företag

AB Ninolab • P.O. Box 137 • SE-194 22 Upplands Väsby • Sweden  Leverantör av laboratorieutrustning i Sverige  • Phone +46-8-59096200 • info@ninolab.se
Website Contact: webmaster@ninolab.se