Start / Produkter / Vattenrening / Renvattenguide  / Systemdesign
Utskriftsvänlig versionSidkartaGå till ninolab.dk
 
 

Systemdesign

Vi har tidigare i Renvattenguiden gått igenom flera olika reningstekniker för att producera renvatten för laboratoriebehov. Alla har sina fördela och nackdelar. En del kan ta bort stora delar av orenheterna medan andra är bra för att ta bort en specifik förorening ner till väldigt låga nivåer. För att ta bort alla oönskade föroreningar för att producera önskad vattenkvalitet till ett specifikt ändamål måste man använda sig av flera olika vattenreningstekniker. Varje system kräver någon form av förbehandling beroende på matarvattnet för att ta bort klorider och kloraminer och eventuellt kalcium och magnesium. Detta följs sedan helst av omvänd osmos för att ta bort i princip alla kolloider, partiklar och högmolekylära organiska ämnen samt mer än 90% av jonerna. Resultatet (förbehandlat vatten) som produceras relativt sakta, samlas upp i en tank och kommer att innehålla en viss nivå av organiska ämnen, joner, bakterier (hela och i delar) samt gaser som CO2 och O2. Denna första rening kan göras lokalt i ett mindre system eller i större system. Större system används för att distribuera ut det förbehandlade vattnet i en loop till olika tappställen i hela labbet eller i hela byggnaden.

Det förbehandlade vattnet går sedan vidare genom andra reningstekniker beroende på krav på renhet. EDI eller jonbytare för att ta bort joner, aktivt kol eller annan absorbent för att ta bort t.ex. endotoxiner. Teknikerna kombineras i en så kallad "polerare" eller monteras i samma enhet som omvända osmosen.

Förvaring och distribution av renvatten är en potentiell källa för kontaminering, framför allt från mikroorganismer. Bra design och rätt skötsel är en nyckelfaktor för att bibehåll arenheten i systemet. Materialvalet är också viktigt och metaller förutom högrent rostfritt stål skall undvikas. Det finns många högrena plastmaterial som kan användas men man ska undvika plaster med mjukgörare och andra ämnen som kan läcka ut i renvattnet. Tanken innehåll ska skyddas med lämpliga kompositfilter. Renvattnet skall hållas i rörelse antingen kontinuerligt eller intermittent genom några av reningsteknikerna för att bibehålla sin renhet.

Förvaring av renvatten som inte recirkuleras skall hållas till ett minimum för att förhindra försämring och minimera uppbyggnad av mikroorganismer. Regelbunden sanering och underhåll är viktiga aspekter för att förhindra uppbyggnad av en biofilm i systemet. Tabletter som avger klor eller perättiksyra och/eller väteperoxid är lämpliga för sanering.

Några tips:

  • För att säkerställa att resistivitetsmätaren i anläggningen fungerar korrekt bör en kvalificerad person rengöra elektroderna på mätcellen och rekalibrera dem regelbundet
  • Låt alltid minst 5 liter renvatten gå till avlopp efter en längre inaktiv period innan man tar vatten för sina analyser
  • För att förhindra algpåväxt skall man undvika transparanta tankar och slangar. Undvik dessutom att installera tankar nära en värmekälla eller i direkt solljus
  • Byt jonbytare regelbundet, vanligtvis minst varje halvår för att minimera uppbyggnad av bakterier
  • För att förlänga livslängden på omvända osmosmembran skall de regelbundet flushas och rengöras. Flushningen tar bort partiklar eller utfällda ämnen från membranytan.
  • Använd ultrarena kärl (glas eller plast) för arbete som har med ultrarent vatten att göra. För känsliga analyser skall provbehållaren sköljas med ultrarent vatten innan den tas i användning. Glaskärl rekommenderas när organisk kvalitet är kritisk, de kan även kräva speciell preparering innan.
  • Den mikrobiologiska renheten i vattnet kan bara bibehållas genom recirkulation av vattnet genom olika reningssteg via tanken. Tanken ska vara förseglad och ha ett påmonterat andningsfilter av komposittyp för att förhindra att vattnet i tanken blir rekontaminerat.
  • Mätning av pH i renvatten är inte att rekommendera. Renvatten plockar snabbt upp föroreningar som påverkar pH. Dessutom har det en låg konduktivitet som orsakar instabilitet i de flesta pH-mätare. Som tur är finns det vissa fysiska lagar som man kan förhålla sig till. För att resistivitet skall kunna vara t.ex. 10MOhm-cm så måste pH ligga mellan 6,6 till 7,7

 

 

  

 
 
 

Ninolab - av Soliditet diplomerat Trippel-A företag

AB Ninolab • P.O. Box 137 • SE-194 22 Upplands Väsby • Sweden  Leverantör av laboratorieutrustning i Sverige  • Phone +46-8-59096200 • info@ninolab.se
Website Contact: webmaster@ninolab.se